Kategoriarkiv: Tal och anföranden

Internationella arbetarkvinnans dag 2011

I år firade SUF Karlstad 8:e mars, den internationella arbetarkvinnans dag,  tillsammans med Ung Vänster Karlstad och allierade. Det sågs på filmer med anknytning till feminism (Tusen gånger starkare) och arbetarklasskamp i feministisk anda (Bröd och rosor) och diskuterades kring ämnena.

SUF Karlstad höll även ett anförande:
1910 instiftades den socialistiska arbetarrörelsen denna dag, den dag som vi idag är här för att uppmärksamma och fira – den internationella arbetarkvinnans dag. Denna högtidsdag skapades för kamp, och det är den traditionen som vi, efter mer än hundra år av kvinnokamp, ikväll är här för att fortsätta.

Att det var vår rörelses, den samlade vänsterns, förfäder och rötter som instiftade dagen som uppmärksammar just kvinnorna i vårt samhälle är ingen slump. Kampen för kvinnors frigörelse är en central del i kampen för ett rättvist, solidariskt, socialistiskt samhälle. Kampen för kvinnors rätt till ett egenvärde utan beroende till mannen är en del av kampen mot det kapitalistiska utsugarväldet. Innan arbetarklassen har enats, kan drömmen om det socialistiska samhället inte infrias.

I Sverige har dock sedan urminnes tider florerat två myter. Den ena om den perfekta välfärden, den andra om den perfekta jämställdheten. Det här är någonting som tydligen finns i Sverige.

Alla vi som har sökt oss till politiska alternativ vänster om socialdemokratin vet att dessa två myter är, just det, myter. Rätta mig om jag har fel, men jag, och majoriteten av er andra här ikväll, har nog svårt att se den perfekta jämställdheten avspeglas i RUT-avdraget. Att låta arbetarklassens kvinnor lösa problemet med att överklassen inte orkar eller helt enkelt inte har lust att städa upp skiten i sitt eget hem kommer aldrig att bli jämlikt, oavsett hur många nya arbetsmöjligheter det skapar på kvinnans planhalva av den könsseparatistiska arbetsmarknaden.

Oavsett vad myten om ”Sverige – världens mest jämlika land” försöker övertala oss om, så lever vi fortfarande i ett sexistiskt, rasistiskt, homofobt klassamhälle. Det är ett splittrat samhälle och vare sig den styrande klassen är medveten om det eller inte, så är detta det perfekta vapnet för att än mer underkuva den redan underställda arbetarklassen. Tänk er själva; hur lätt är det att organisera fackförbund eller mobilisera en strejk, när arbetarna är fullt upptagna med att gruppera sig mot varandra utefter hudfärg, bakgrund, kön eller sexualitet, istället för att enas som arbetare mot arbetsköpare.

Att uppfostras till kvinna är att formas till det andra könet. Att redan från början befinna sig i en strukturellt underlägsen grupp. Om samma kvinna också är arbetarklass, stöter hon på ett dubbelt förtryck – hon kommer inte bara att bli trampad på av av könsmaktsordningen, utan även av överklassen. Lägg till den splittring av arbetarklassen som jag tog upp tidigare, och det blir ett förtryck som är jävligt tungt att bära.

Det är därför den feministiska kampen är så viktig, rent utav oundviklig, för klasskampens framgång och det socialistiska samhällets infriande. En arbetarrörelse utan en feministisk analys är ingen arbetarrörelse, samtidigt som en feministiskt rörelse som ignorerar klassperspektivet på samma gång ignorerar majoriteten av världens kvinnor.

Syftet med att prata om klassklyftor på en feministisk filmkväll är inte att ställa två politiska traditioner mot varandra, utan att påvisa att den ena kampen i stort sett är värdelös utan den andra.

Jag tänkte avsluta med att parafrasera Rosa Luxemburg, som var betydande både för den tidiga kvinnorörelsen och socialismen. ”Arbetarklassens öde är inte att påskynda eller stödja sin framtid, utan att avgöra den.”

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Internationella arbetarkvinnans dag 2011

Under Aktiviteter, Tal och anföranden

SUF Karlstad firade 1 maj

I år firade SUF Karlstad 1 maj på Stora Torget med Revolutionär Kommunistisk Ungdom och Förbundet Arbetarsolidaritet. Cirka 80 personer hade tagit sig till torget för att lyssna på talen, få information om de olika organisationerna och mingla runt. Fyra tal hölls och tre stycken bengaliska eldar brändes under Internationalen. På kvällen anordnades en fest i en hyrd lokal. Festen bjöd på bra musik, en graffitivägg, samkväm och trevlig stämning ända in på småtimmarna.

Talet som SUF Karlstads representant höll:

Kamrater, vänner. För ett år sedan stod vi här och uttryckte vår avsky för klassamhället, kapitalismen och det lidande de medför. Då hade vi börjat känna av effekterna av att aktiespekulanterna och bankirerna spelat bort våra pengar på börsen och varslen och uppsägningarna hade börjat. Nu, ett hårt år senare, så står vi med facit i hand. Resultatet blev om möjligt värre än vi förutspådde.

Miljontals familjer världen över har återigen fått lida för att de rika får profit genom att spela med och riskera VÅRA pengar. Jag tvivlar på att någon bland oss idag inte har någon i sin bekantskapskrets som förlorat jobbet. Men det är inte bara de som förlorar sitt jobb som får lida på

grund av detta sjuka spel för profit. Chansen att vi ungdomar; som är nya på arbetsmarknaden och inte kan uppfylla erfarenhetskrav, får ett jobb är inte stor.

Vi förpassas till den smutsiga telemarketingbranschen, vikarietimmar eller får till och med flytta till ett annat land för att få jobba.

Enligt den svenska ambassaden i Norge så arbetar 50,000 svenskar i bara Oslo. Ska det vara så att man måste flytta utomlands för att kunna försörja sig? Om man vänder sig till arbetsförmedlingen och deras vuxendagis-verksamhet kan man åtnjuta lyxen av att få deras ungdomsgaranti som i många fall leder till en 3-månaders praktikplats.

Där du får utföra samma jobb som de anställda, fast till en ungefär en tiondel av lönen. Detta för att få in en fot på arbetsmarknaden, men efter praktiken riskerar resultatet bli några få vikarietimmar. Inget som man kan försörja ett hushåll på. Det är inte alls ovanligt att arbetsköpare utnyttjar detta praktikantsystem för att spara på sina kostnader. För när man har praktikanter som gör jobbet, så kan man dra ner på ordinarie personal.

Det blir en ond cirkel, där bara arbetsköpare och arbetsförmedlingens statistik är vinnare. Det här äckliga systemet tvingar oss att leva i osäkerhet, då vi inte vet hur mycket eller om vi får arbeta nästa månad. Ångest och stress inför framtiden blir bara värre och värre hos ungdomar. Sedan undrar folk varför försäljningen av antidepressiv medicin ökar för varje år som går.

Vi ungdomar är inget annat än billig och viljelös arbetskraft för arbetsköparen, en arbetskraft man kan ringa in när som helst, oavsett tidsmarginal.

Men vi ska väll inte klaga, vi lever trots allt i den ultimata demokratin. Vi får vara med och påverka vår framtid var fjärde år. Då vi väljer 349 människor, som vi aldrig får lära känna eller ha en pratstund med, längre än de få tillfällen de visar sig utanför sina kontor. Dessa 349 representerar och fattar beslut för mer än 9 miljoner människor. I år är ett sånt år vi får vara med och få våran röst hörd. Men sanningen är den, att vad vi än lägger våran meningslösa röst på, så kommer det ändå vara kapitalisterna som styr i slutändan.

Vi kan inte rösta bort kapitalets makt. För det är de rika, de som äger fabrikerna och affärerna, makten ligger hos idag. Det här är för mig otroligt konstigt. För borde det inte vara VI som har makten? VI som arbetar i fabrikerna och affärerna, VI som ser till att chefen får sina pengar utan egen ansträngning, VI som tar hand om de gamla och de yngsta. Vi har makten att få hela samhället att stanna upp. Det är så vi får får igenom våra krav på rättvisa, vi har gjort det förut, och vi kan göra det många gånger igen! För vad gör en kapitalist när han inte får någon vinst? Och ingen finns där för honom att dra in hans eller hennes pengar? Kapitalisten måste till slut ge med sig, för om vi arbetare organiserar oss mot utsugarna så kan vi åstadkomma vad som helst. Det är det som är våran styrka! Och det är så vi sätter press på arbetsköparna och kapitalisterna. Organisera dig tillsammans med andra i samma situation, gå med i Syndikalistiska Ungdomsförbundet!

RKU Karlstads representant talar

FAS representant talarSUFs representant talar

Den gemensamma banderollen

SUF Karlstad tackar samtliga inblandade i årets firande, hårt jobb har givit resultat!

Kommentarer inaktiverade för SUF Karlstad firade 1 maj

Under Aktiviteter, Tal och anföranden

8 mars talet

Detta är det tal som hölls under SUF karlstads 8 mars firande den gågna helgen. Vi väljer att publicera det här för vi anser att det kan vara intressant för även de som inte deltog på manifestationen att läsa det.

Vi kommer publicera en rapport om helgen när vi fått fram bra bilder, stay tuned!

Den internationella kvinnodagen, eller som vi väljer att kalla den; Internationella arbetarkvinnans dag, instiftades som högtisdag och kampdag för 99 år sedan, närmare bestämt år 1910 av den socialistiska arbetarrörelsen. Instiftandet skedde på en kongress i Köpenhamns Folkets hus där representanter för socialistiska och revolutionära rörelser från hela Europa deltog.

Det är ingen slump att den dag som internationellt och historiskt sätt alltid varit den symboliskt viktigaste dagen för kvinnors kamp och frigörelse instiftades av en socialistisk arbetarrörelse.

Kvinnokampen har nämligen alltid varit en viktig och central del i kampen för ett rättvist och socialistiskt samhälle, mot det kapitalistiska utsugarsamhället. Och det är alltid när kvinnor själva organiserat sig som klass som dom inte bara vunnit segrar mot giriga arbetsköpare och kapitalister, utan även vunnit sin rätt som människor, individer och grupp.

Men under de år som gått sedan 1910 så har den feministiska debatten och kampen för kvinnors frigörelse allt mer rört sig bort ifrån den socialistiska grund som en gång var så självklar för feminister och kvinnor från arbetarklassen. Diskussionen om kvinnors situation och kamp för rättvisa och frigörelse har mer och mer tagits över av borgerliga och liberala feminister från medel och överklassen och anpassats till deras behov och vision om vad jämställdhet innebär.

De priviligierade klasserna i samhället är dom som har makten över media, över kulturen och över samhällsdebatten. Dom är inte intresserade av att perspektiv kommer fram som inte gynnar deras position i samhället. Arbetarklassen tystas gång på gång ned i samhällsdebatten och den politiska diskussionen, och den del av arbetarklassen som alltid har varit enklast att tysta, mest osynlig och ohörd, och som varit mest nedtryckt och maktlös har alltid varit kvinnorna.

Borgarnas feminism handlar om att ge borgarklassens kvinnor samma möjligheter som sina manliga motsvarigheter. Den handlar om att göra det lättare för kvinnor att driva företag, att få dem att slippa det obetalda hemarbetet genom så kallade ”hushållsnära tjänster” och att få in fler kvinnor i de kapitalistiska storföretagens styrelserum. Det handlar helt enkelt om att ge överklassens kvinnor möjlighet till att suga ut alla arbetare på samma sätt som överklassens män gör.

Det handlar om att ge kvinnliga högerpolitiker likt Nyamko Sabuni, Maud Olofsson och Kristina Axén Olin samma möjligheter som manliga högerpolitiker att driva igenom lagar och politiska beslut som är förödande för arbetarklassen, och framförallt för dess kvinnor.

Den borgerliga högerfeminismens idé om individuell framgång och lycka för att uppnå jämställdhet i samhället är i själva verket en direkt attack på denna jämställdhet. När man tar ifrån arbetarkvinnorna deras röst och vrider deras krav på jämlikhet och rättvisa för alla till att handla om ett fåtal priviligierade individers rätt till rikedom och framgång så står man i direkt motsättning till alla de kvinnor i världen som varje dag kämpar för upprättelse och rätt till makten över sitt eget liv.

Arbetarklassen har aldrig någonsin någonting att vinna på att samarbeta med borgarna eller att låta dem ta över kampen för rättvisa och jämställdhet. Den enes framgång innebär alltid den andras tillbakagång och allt det som krävs för att överklassens kvinnor ska bli mer jämställda med överklassens män kommer innebära att villkoren för världens kvinnor från arbetarklassen försämras, och att dom bli ännu mer berövade på sin möjlighet att göra sin röst och sina viljor hörda.

Antingen genom att högern helt tar över frågan om feminism och jämställdhet till att handla om deras behov, eller att man avradikaliserar den kraft och potential som finns i kvinnors organisering genom att istället för att resa krav på samhällsförändring gör feminismen och 8 mars till ett ofarligt och opolitiskt jippo. Här i Karlstad är det idag tydligt vilka det är som står för detta oskadliggörande av kampen för kvinnors rätt. Och vi ämnar att göra det lika tydligt vilka det är som vill göra 8 mars till en dag av kamp och konflikt framför en dag av kompromiss.

Istället för att låta borgarklassen styra diskussionen om vad som verkligen innebär frigörelse för kvinnor vill vi lyfta fram våran egen agenda. Vi är inte intresserade av vilket kön det är på personerna som suger ut oss och förtrycker oss, och vi är inte intresserade av att hjälpa borgarklassens kvinnor till höga positioner inom stora företag på våran egen bekostnad.

Vi unnar inte dom det priviligiet för vi vet att det är vi, som alltid, som kommer få betala deras frihet med våran fångenskap, deras framgång med våran förlust och deras höga styrelsebonusar och ekonomiska oberoende med våra tomma fickor och trötta ryggar.

Det vi vill ha är en radikal, kompromisslös klasskampsfeminism. Där världens arbetande kvinnor lyfts fram, synliggörs och ges en röst och där våra krav på rätt till makten över våra egna liv, makten över våra kroppar, vårt arbete och våran frihet från att vara obetalda slavar i hemmen ställs i fokus.

Vi vet att det bara är med kollektiv, solidarisk och kompromisslös klasskamp som vi kan vinna våran frihet och vi kommer aldrig låta någon annan sätta våran agenda eller ta över våran kamp.

Kampen för jämställdhet är kampen för socialism, vi kommer aldrig kompromissa med kampen om makten över våra egna liv, inte nu och aldrig någonsin.

Kommentarer inaktiverade för 8 mars talet

Under Tal och anföranden