Manifestation mot institutionell rasism, 19/11

Vi genomförde en manifestation mot institutionell rasism, nu i fredags. Det blev ett enkelt genomförande med tal och banderoll, men blev ändå riktigt lyckat. Här nedan följer en bild på banderollen, och ett av talen:

Bild

 

Polisens roll i samhället

 

När vi är samlade här idag för att protestera mot samhällets institutionella rasism, uttryckta bland annat i attacker mot papperslösa i form av REVA och romer i form av rasregister, är det inte mer än rätt att göra en kritisk bedömning av den samhällsinstitution som genomfört attackerna, nämligen polisen.

 

När svenska poliser uttrycker sig grovt rasistiskt mot unga invandrarkvinnor, låser ner spårvagnar för att gripa papperslösa tonåringar, för in personer i polisiära register på ingen annan grundval än etnicitet och skjuter ihjäl gamla män i fattiga områden finns det alltid en uppsjö av ursäkter. Samma uppsjö av ursäkter dyker upp när kollektivtrafik stängs ner för att hindra demonstrationer mot deportationer och påstått våldsamma asylsökande skjuts ihjäl utanför förläggningar.

 

”Det är enskilda rötägg till poliser som ligger bakom! Det är polischefer som vill räkna pinnar! Det är en dålig kultur och dåliga värderingar i kåren! Det finns för få poliser som är kvinnor eller har invandrarbakgrund! Det är politiker som gör dåliga lagar! Det måste till åtgärder för att göra polisen mindre brutal! Det är ju ändå bara poliser som gör sitt jobb och följer order!”

 

Problemet med var och ett av ursäkterna jag nyss räknade upp är inte att de inte mycket väl är reellt existerande problem. Problemet ligger i att de inte duger som förklaringar på vad det problematiska med polisen egentligen är, och därmed heller inte kan leda fram till några lösningar. Överallt i världen finns det snutar som bryter upp strejker med våld, snutar som spöar upp demonstranter i arresten och framför allt rasistiska snutar som jagar illegala migranter. För att förstå varför måste vi ifrågasätta bilden av polisen som en i grunden god samhällsinstitution som är en neutral, rättvis garant för ordningen, om än stundtals lite nersmutsad av rasism och brutalitet som reformer kan råda bot på.

 

Visst är polisen en garant för ordning – men inte en neutral ordning, utan ordningen i ett samhälle delat mellan människor, människor indelade efter kön, ras, sexuell läggning och framför allt klass. Den ordning som bygger på att de rikas kapital skall fortsätta växa och röra sig, måste försvaras från de som skulle vilja störta den, hindra den eller är i vägen för att det skall växa så effektivt som möjligt. Bakom masken av lag, rättvisa och skydd finns det nakna våldet, ett våld som gör ett begrepp som polisbrutalitet överflödigt – hur skulle skulle polisen kunna vara något annat än brutal?

Polisen är dock bara en del av en större statsapparat, en statsapparat som likt sin lydiga vakthund inte drar sig för att upprätthålla den rådande ordningen med alla till buds stående medel.

 

Vid en fortsatt undersökning av polisen ser vi en rad andra egenskaper som gör den än mindre lämpad att vara en opartisk väktare och beskyddare. Den lag som polisen är satt att upprätthålla gäller oftast inte för de som upprätthåller den. Att få poliser som begått brott fällda för dessa är ofta så gott som omöjligt. Oavsett vilket brott som begåtts, från misshandel till våldtäkt, så ser kårandan och ett överseende rättsväsende till att de skyldiga inte ställs till svars, vilket inga reformer har lyckats göra något åt någonstans i världen. I de fall poliser ställts till svars för begångna brott har det inte sällan krävts att folk tar till gatan, med allt från demonstrationer till våldsamma kravaller, för att få rättsväsende och politiker att reagera.

 

Om vi tar polisen för vad den är, har varit och kommer förbli så blir de övergrepp mot romer och papperslösa vi sett både förståeliga och en del av ett större mönster. Som en traditionellt nomadisk och resande grupp människor, som varit utestängda från ett fullvärdigt deltagande i samhället samt inte setts med blida ögon av rika och egendomsägare, har romer fått ta emot polisens våld i årtionde efter årtionde. Papperslösa, människor som inte respekterar kapitalets och nationalstatens gränser samt behövs hållas nere för att pressa ner lönerna för deras arbete, är givna måltavlor för politiker, rasister och inte minst polisens batonger, förvar och deportationer.

 

Hur löser vi då problemet med polisen? Problemets lösning ligger inte i att försöka göra om polisen från grunden, utan i att göra om det samhälle som behöver polis, stat och uppdelningar mellan människor från grunden. Polisen är helt enkelt, trots hur hemsk och brutal den kan verka, ett nödvändigt verktyg för att upprätthålla det samhälle vi har idag, ett samhälle som är minst lika hemskt och brutalt det. Varje kapitalistiskt samhälle har haft och har sin polis, sin stat och sina politiker. För att komma bortom polisen måste vi komma bortom det samhälle vi lever i och omvandla det i grunden. Vi, arbetarklassen, måste bygga ett samhälle som inte behöver REVA, rasregister och våldsamma poliser. Vi, arbetarklassen, måste bygga en helt ny mänsklig gemenskap, och det arbetet börjar idag!

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Manifestation mot institutionell rasism, 19/11

Filed under Aktiviteter

Kommentarer inaktiverade.