Arbetarklassen knullar fortfarande med vem dom vill.

Bild

 

Härom veckan uppmärksammades en debattartikel i VF skriven av Mats Parner, angående SUF Karlstads inblandning i Värmland Pride. Mats skriver att han ska ha suttit och fikat vid soltorget när pridetåget gick förbi honom och han fått syn på vår banderoll med texten ”Arbetarklassen knullar vem dom vill” Detta verkar ha upprört Mats då han valde att skriva en längre artikel helt tillägnad våran banderoll. Vi är förvisso smickrade men vi finner en hel del problem med artikeln.

Till att börja kan vi dementera att vi skulle ha någon anknytning till Piratpartiet alls. Hur den kopplingen gjordes från första början är något av ett mysterium för oss alla och vi vore tacksamma om någon vill delge sin tolkning av det hela.

Det hade varit trevligt om de rena påståendena hade stannat där men dessvärre räcker inte det för Mats. Han medger förvisso att ”Visserligen kan satsen omtolkas i positiv anda och omformuleras ungefär så här: Alla har vi en självklar rätt att inom lagens råmärken älska vem vi vill och hur vi vill så länge andra människor inte kommer till skada.” och givetvis kan och bör den tolkas på det viset. Vi har över huvud taget svårt att se hur någon skulle kunna tolka den på något annat vis utan att göra en medveten felläsning. Han påstår att vi som organisation har förolämpat arbetarklassen och att vi med våran banderoll har förespråkat våldtäkt. Citat: ”Soldaterna i Röda Armén knullade vem dom ville, när Berlin intogs 1945 är onekligen ett sant påstående, men där lyste samtycket mellan kontrahenterna med sin frånvaro i (om möjligt) ännu högre grad än på banderollen i det värmländska Pride-tåget.” Mats antyder alltså att vi med knullar menar att det ska ske utan samtycke. Vilket är både absurt och helt taget ur luften. Vi vet inte hur Mats syn på sex är men vi är av den bestämda åsikten att sex utan samtycke är inte sex. Det är våld. När vi pratar om att vi knullar vem vi vill så är det också underförstått att vi menar MED vem vi vill. Här skulle någon kanske kunna fråga sig vem som hindrar oss och varför vi vill basunera ut den saken. Mats själv har svårt att greppa varför vi ska dra in klass i ett pride-sammanhang och vi är inte det minsta förvånade. Mats ingår här i en äldre tradition inom den mer konservativa delarna av arbetarrörelsen.

Det finns ett otrevligt drag bland den traditionella och äldre akademiska vänstern av fördomar och oförstående inför frågor om sexuellt likaberättigande. Vi tror och hoppas att det inte rör sig om direkt homofobi, men en intellektuell oärlighet där man å ena sidan inte finner det värt mödan att faktiskt sätta sig in i ämnet, men å andra sidan anser sig sitta i en intellektuell position där man ändå kan analysera det, eller kanske främst avfärda dess roll. Man undviker att direkt attackera de krav som lyfts för att istället underminera diskussionen genom att avsiktligt missförstå. Den tidiga arbetarrörelsen var i mångt och mycket fixerade vid ett romantiserande av en väldigt specifik del av arbetarklassen i form av vita, grovarbetande (och underförstått straighta) män. Resultatet är att det finns någon sorts sjuk föreställning om vilka som är arbetarklass på riktigt och vilka som inte är det. Helt plötsligt är ett vårdbiträde mindre arbetarklass än en sågverkare eller så diskuteras inom rörelsen huruvida en dagisfröken faktiskt är arbetarklass då hon kanske har en akademisk utbildning.

HBTQ-frågor och kvinnofrågor har ofta setts som kuriosa och ”något som kan tas senare” och därmed åsidosatts för vad som har setts som den ”riktiga klassfrågor” och även om det blivit kännbart bättre med tiden så är det ett problem som fortfarande finns kvar. Att säga att homo, bi och transfrågor inte rör arbetarklassen är att säga att det inte finns några HBTQ-personer inom arbetarklassen. Om en inte klarar av att föra klasskamp utan att se sitt egna perspektiv som allomfattande för en hel samhällsklass kan en lika gärna lägga av.

Vi finner liknande problem när vi pratat om klass inom delar av den etablerade HBT-rörelsen som allt för ofta dras med medelklassperspektiv som inte alltid är överdrivet relevant för våra liv. Det är liksom inte samma sak att växa upp som queer på Kronoparken som att göra samma sak i Hammarö.

Att vi ska ha ”chikanerat och förolämpat” arbetarklassen är bara löjligt. Grejen är den att vi utger oss inte bara för att tala för arbetarklassen. Vi ÄR arbetarklassen. Syndikalistiska ungdomsförbundet är en direktdemokratisk organisation som fungerar som en plattform för arbetarungdomars egna frigörelse med våra erfarenheter som ungdomar i dagens klassamhälle som grund.

Hur kan en paroll som våra egna medlemmar har röstat fram vara en förolämpning mot oss själva när det uppenbarligen finns arbetarungdomar (Och vi kan ju tillägga att det rör sig knappast enbart om våra egna medlemmar) som känner igen sig i banderollens text? Att insinuera att arbetarklassen vet mindre om vad som skulle attrahera oss själva är inget annat än ett förminskande som snarare påminner om konservatism än om någon form av ”progressiv” inställning.

Han föreslår att vi istället för den banderoll som vi valt så borde vi stället ha använt oss av ”All kärlek är äkta kärlek”. Självklart så finner vi det budskapet sympatiskt. Problemet är bara det att den parollen är redan hela Pridetågets budskap på alla platser och att det överhuvud taget är en prideparad i Karlstad betyder att alla som går i den paraden ställer sig bakom den åsikten. det är så självskrivet att det faktiskt inte finns anledning att förklara det.

Det rör sig inte heller om en tung motdemonstration utan ett firande där både fula ord och humoristiska banderoller har ett utrymme. Om SUF Karlstad som organisation ska ha någon form av existensberättigande i paraden så måste vi också komma med vårt egna perspektiv på den gemensamma parollen, annars hade vi lika gärna bara gått som privatpersoner. Vi ser då det som en plikt att verka som en motkraft till de liberala krafter som har verkat för att kommersialisera själva firandet.

Vi kräver givetvis inte att Mats Parner ska dela vårt sinne för humor. Vad vi däremot förväntar oss av en person med akademisk bakgrund är att om denne väljer att kritisera vår verksamhet eller våra paroller så bör denne även välja att ta hänsyn till dess sammanhang.

Till skillnad från Mats så är SUF Karlstad av åsikten att det inte finns någon paroll som passar alla. Men vi vet vilka paroller som vi själva kan känna igen oss i. Vår uppgift är inte att alla människor som ser oss ska tycka om oss. Vårt jobb är att arbeta för ett klasslöst och statslöst samhälle, och då tänker vi inte låta homofobi, transfobi, sexism eller rasism stå i vägen för oss och våra mål. Vi är arbetarklassen. Vi kämpar utifrån våra livssituationer – och vi väljer själva vilka vi knullar med oavsett vad några mossiga normer säger om den saken.

Frågor på det?

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Arbetarklassen knullar fortfarande med vem dom vill.

Under Aktiviteter

Kommentarer inaktiverade.