Sparat under: Aktiviteter
SUF – Karlstad deltog under veckan i en nationell aktionsdag, där människor över hela landet delade flygblad för att informera om varslet på systembolagsägda Lagena.
För att läsa mer om konflikten, Klicka Här
Sparat under: Aktiviteter
För det tredje året i rad firade SUF Karlstad arbetarklassens högtidsdag tillsammans med Karlstads LS av SAC samt RKU Karlstad. Detta år hölls det dessutom ett traditionsenligt demonstrationståg för första gången på ett par år.
Samlingen var utlyst till klockan 11.00 i museiparken i Karlstad, och på plats delades förtryckta programblad ut till deltagarna med all nödvändig information inför dagens firande.
Halv tolv var det dags för avmarsch och deltagarna uppmanades att ställa upp i led om 3 och 3 bakom frontbanderollen, för att sedan marschera genom hela centrala Karlstad under parollen ”Vi betalar inte er kris”.
Under hela marschvägen ekade slagord som ”Fred mellan folk, krig mellan klasser”, ”Höjda löner, sex timmars dag – Pengar finns i storföretag” och ”Internationell solidaritet – arbetarklassens kampenhet”. Under demonstrationens väg längst med drottningsgatan passerades Soltorget där demonstrationen hälsades välkomna med tända bengaler från taket till gamla Grand som numera huserar studentbostäder åt yrkesstuderande.
Väl framme vid tågets slutdestination på Stora torget hälsade konferenciern de ca: 80-90 deltagarna välkomna och presenterade talarna för dagen. En representant för SUF Karlstad höll även tal som fokuserade på den nuvarande krisen och kapitalismens inre motsättningar, samt behovet av att organisera oss som klass och bryta med den förlegade kapitalismen. Firandet avslutades med att mötesdeltagarna gemensamt sjöng Internationalen.
SUF Karlstad kan glatt konstatera att det hårda förarbete som har lagts ner inför årets första maj firande definitivt har gett utdelning och resulterade i ett riktigt lyckat firande i vackert vårväder med strålande solsken.
Sparat under: Aktiviteter
Kapitalismen har återigen bevisat sin orimlighet genom att sjunka ner i ännu en kris. En kris som är så djup att den beskrivs som den värsta sedan ”den stora depressionen” som drabbade världen efter första världskriget.
Och som alltid så kommer det vara vi i arbetarklassen som får betala kostnaderna när det kapitalistiska korthuset återigen rämnar.
Inom 2 år så beräknas vi ha en arbetslöshet på över 12 %, det är ungefär en miljon människor. Den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen har redan valt att sälja ut arbetarklassen genom att gå med på lönesänkningar, och har inte gjort det minsta anspråk på att ta strid mot massuppsägningarna.
Om kapitalismen lyckas övervinna krisen med hjälp av de åtgärdspaket som städigt läggs fram, så kommer det ske på vår bekostnad och det kommer bara innebära hjärt- och lungräddning på ett ohållbart system som kommer gå in i nya, ännu djupare kriser.
Vi vägrar acceptera att våra liv säljs ut till lägstbjudande och att våra skattepengar används till att rädda banker och företag som betalar ut miljonbonusar till sina chefer och som redan lever på att roffa åt sig det värde vi skapar, medan våra löner och arbetsförhållanden blir allt sämre.
Vi vägrar också att låta en förrädisk och kraftlös socialdemokrati representera arbetarklassen medan kapitalisterna plundrar och raserar allt vi kämpat för. En socialdemokrati som för länge sedan förlorat kontakten med sina socialistiska rötter.
Vi behöver inga pampar eller politiska karriärister att föra vår talan, på 1 maj höjer vi själva gemensamt våra röster mot det system som skapar kriser, utsugning och lidande.
Vi organiserar oss som klass för att tillvarata våra gemensamma intressen.
Demonstrera med SUF och visa vart du står i klasskriget!
Vi betalar inte er kris!
Arr: SUF Karlstad, RKU Karlstad och Karlstad LS av SAC
Samling: kl 11.00 Fredagen den 1 maj
Plats: Muséeparken
avslutning på stora torget med tal, musik och infospridning!
Sparat under: Information
Detta är det tal som hölls under SUF karlstads 8 mars firande den gågna helgen. Vi väljer att publicera det här för vi anser att det kan vara intressant för även de som inte deltog på manifestationen att läsa det.
Vi kommer publicera en rapport om helgen när vi fått fram bra bilder, stay tuned!
Den internationella kvinnodagen, eller som vi väljer att kalla den; Internationella arbetarkvinnans dag, instiftades som högtisdag och kampdag för 99 år sedan, närmare bestämt år 1910 av den socialistiska arbetarrörelsen. Instiftandet skedde på en kongress i Köpenhamns Folkets hus där representanter för socialistiska och revolutionära rörelser från hela Europa deltog.
Det är ingen slump att den dag som internationellt och historiskt sätt alltid varit den symboliskt viktigaste dagen för kvinnors kamp och frigörelse instiftades av en socialistisk arbetarrörelse.
Kvinnokampen har nämligen alltid varit en viktig och central del i kampen för ett rättvist och socialistiskt samhälle, mot det kapitalistiska utsugarsamhället. Och det är alltid när kvinnor själva organiserat sig som klass som dom inte bara vunnit segrar mot giriga arbetsköpare och kapitalister, utan även vunnit sin rätt som människor, individer och grupp.
Men under de år som gått sedan 1910 så har den feministiska debatten och kampen för kvinnors frigörelse allt mer rört sig bort ifrån den socialistiska grund som en gång var så självklar för feminister och kvinnor från arbetarklassen. Diskussionen om kvinnors situation och kamp för rättvisa och frigörelse har mer och mer tagits över av borgerliga och liberala feminister från medel och överklassen och anpassats till deras behov och vision om vad jämställdhet innebär.
De priviligierade klasserna i samhället är dom som har makten över media, över kulturen och över samhällsdebatten. Dom är inte intresserade av att perspektiv kommer fram som inte gynnar deras position i samhället. Arbetarklassen tystas gång på gång ned i samhällsdebatten och den politiska diskussionen, och den del av arbetarklassen som alltid har varit enklast att tysta, mest osynlig och ohörd, och som varit mest nedtryckt och maktlös har alltid varit kvinnorna.
Borgarnas feminism handlar om att ge borgarklassens kvinnor samma möjligheter som sina manliga motsvarigheter. Den handlar om att göra det lättare för kvinnor att driva företag, att få dem att slippa det obetalda hemarbetet genom så kallade ”hushållsnära tjänster” och att få in fler kvinnor i de kapitalistiska storföretagens styrelserum. Det handlar helt enkelt om att ge överklassens kvinnor möjlighet till att suga ut alla arbetare på samma sätt som överklassens män gör.
Det handlar om att ge kvinnliga högerpolitiker likt Nyamko Sabuni, Maud Olofsson och Kristina Axén Olin samma möjligheter som manliga högerpolitiker att driva igenom lagar och politiska beslut som är förödande för arbetarklassen, och framförallt för dess kvinnor.
Den borgerliga högerfeminismens idé om individuell framgång och lycka för att uppnå jämställdhet i samhället är i själva verket en direkt attack på denna jämställdhet. När man tar ifrån arbetarkvinnorna deras röst och vrider deras krav på jämlikhet och rättvisa för alla till att handla om ett fåtal priviligierade individers rätt till rikedom och framgång så står man i direkt motsättning till alla de kvinnor i världen som varje dag kämpar för upprättelse och rätt till makten över sitt eget liv.
Arbetarklassen har aldrig någonsin någonting att vinna på att samarbeta med borgarna eller att låta dem ta över kampen för rättvisa och jämställdhet. Den enes framgång innebär alltid den andras tillbakagång och allt det som krävs för att överklassens kvinnor ska bli mer jämställda med överklassens män kommer innebära att villkoren för världens kvinnor från arbetarklassen försämras, och att dom bli ännu mer berövade på sin möjlighet att göra sin röst och sina viljor hörda.
Antingen genom att högern helt tar över frågan om feminism och jämställdhet till att handla om deras behov, eller att man avradikaliserar den kraft och potential som finns i kvinnors organisering genom att istället för att resa krav på samhällsförändring gör feminismen och 8 mars till ett ofarligt och opolitiskt jippo. Här i Karlstad är det idag tydligt vilka det är som står för detta oskadliggörande av kampen för kvinnors rätt. Och vi ämnar att göra det lika tydligt vilka det är som vill göra 8 mars till en dag av kamp och konflikt framför en dag av kompromiss.
Istället för att låta borgarklassen styra diskussionen om vad som verkligen innebär frigörelse för kvinnor vill vi lyfta fram våran egen agenda. Vi är inte intresserade av vilket kön det är på personerna som suger ut oss och förtrycker oss, och vi är inte intresserade av att hjälpa borgarklassens kvinnor till höga positioner inom stora företag på våran egen bekostnad.
Vi unnar inte dom det priviligiet för vi vet att det är vi, som alltid, som kommer få betala deras frihet med våran fångenskap, deras framgång med våran förlust och deras höga styrelsebonusar och ekonomiska oberoende med våra tomma fickor och trötta ryggar.
Det vi vill ha är en radikal, kompromisslös klasskampsfeminism. Där världens arbetande kvinnor lyfts fram, synliggörs och ges en röst och där våra krav på rätt till makten över våra egna liv, makten över våra kroppar, vårt arbete och våran frihet från att vara obetalda slavar i hemmen ställs i fokus.
Vi vet att det bara är med kollektiv, solidarisk och kompromisslös klasskamp som vi kan vinna våran frihet och vi kommer aldrig låta någon annan sätta våran agenda eller ta över våran kamp.
Kampen för jämställdhet är kampen för socialism, vi kommer aldrig kompromissa med kampen om makten över våra egna liv, inte nu och aldrig någonsin.
